Prioriteringar
Grannarna i lägenheten nedanför har en hiskelig massa barn (fyra). Jag växte upp som ensambarn så i princip så misstänker jag att alla som har fler än två barn försöker bygga en armé eller något i den stilen. Fast det är ju bra med många i och för sig. Ungarna behöver aldrig känna sig ensamma på det sätt som jag ofta gjorde under min uppväxt. På sätt och vis är det samhällsnyttigt att bygga en stor familj också. Vi blir ju bara äldre och äldre i det här landet och om alla som skaffar barn bara skaffade ett skulle snittåldern i landet hamna runt sjuttio eller något i den stilen efter några generationer. Så ok då, det är bra med många barn. Men det måste vara hyfsat dyrt. Ändå lyckas mina grannar (som inte är några höginkomsttagare direkt efter vad jag har förstått) klä ungarna i ganska så tjusiga barnkläder. Mycket fina märken och så. Skvallertanten i mig undrar hur det egentligen går till, hur har de råd?
Leave a Reply